GODKVÄLL!
Det blev en god kväll iaf efter dagen misslyckande och lyckande!
Började dagen med att leka mamma och Annikki, som var väääldigt seg upp ur sängen må jag säga. När jag väl fått upp henne ur sängen så gick vi till bussen för att hinna in till stan, jag till sjukgymnasten hon till skolan. Så vi tar bussen allt är frid och följ, vi börjar gå mot torget, precis innan tänker jag "jag ska kolla hur mkt pengar jag har på kortet" men vad upptäcker jag? Jo, plånboken är borta. Det blev att kika längs vägen vi gått för att sedan inse att den inte låg där. Jag ringde även till bussbolaget, men bussen hade såklart inte hunnit in dit än. Paniken steg i kroppen och tårarna strömmande ner för kinderna. Sprangbort till sats för att ställa in min sjukgymn. tid, för att bege mig till banken och spärra mitt konto kort. Gick och satt mig på mcd där tusen tankar virvlade i huvudet. Tårarna kom gång på gång, kände mig så hjälplös. Tiden började rulla iväg och det var snart dags för mig att börja dagens arbetspass som jag inte alls hade någon lust med. Provade bussbolaget en sista gång, fast hoppet nästan var ute. Men tänka sig, där var den :) Glad i hågen var jag, tills paniken släppte och då kom det tårar igen 2minuter innan påstigning av passet. Nu hade jag ett andra problem istället, hur skulle jag få tag på plånboken som låg ute på busssationen och jag slutade halv nio. Men så pass snäll och gohjärtad är min chef så hon tog svängen om för att hämta den och köra den till resturangen :) Sen kom jag på att kortet var spärrat och det blev en springtur på rasten bort till nordea för att ta ut pengar. Men allt gick bra, så jag kunde tatt bussen hem och nu sitter jag har ska strax se victoria silverstedts serie på tv, tingeling:)
Började dagen med att leka mamma och Annikki, som var väääldigt seg upp ur sängen må jag säga. När jag väl fått upp henne ur sängen så gick vi till bussen för att hinna in till stan, jag till sjukgymnasten hon till skolan. Så vi tar bussen allt är frid och följ, vi börjar gå mot torget, precis innan tänker jag "jag ska kolla hur mkt pengar jag har på kortet" men vad upptäcker jag? Jo, plånboken är borta. Det blev att kika längs vägen vi gått för att sedan inse att den inte låg där. Jag ringde även till bussbolaget, men bussen hade såklart inte hunnit in dit än. Paniken steg i kroppen och tårarna strömmande ner för kinderna. Sprangbort till sats för att ställa in min sjukgymn. tid, för att bege mig till banken och spärra mitt konto kort. Gick och satt mig på mcd där tusen tankar virvlade i huvudet. Tårarna kom gång på gång, kände mig så hjälplös. Tiden började rulla iväg och det var snart dags för mig att börja dagens arbetspass som jag inte alls hade någon lust med. Provade bussbolaget en sista gång, fast hoppet nästan var ute. Men tänka sig, där var den :) Glad i hågen var jag, tills paniken släppte och då kom det tårar igen 2minuter innan påstigning av passet. Nu hade jag ett andra problem istället, hur skulle jag få tag på plånboken som låg ute på busssationen och jag slutade halv nio. Men så pass snäll och gohjärtad är min chef så hon tog svängen om för att hämta den och köra den till resturangen :) Sen kom jag på att kortet var spärrat och det blev en springtur på rasten bort till nordea för att ta ut pengar. Men allt gick bra, så jag kunde tatt bussen hem och nu sitter jag har ska strax se victoria silverstedts serie på tv, tingeling:)
Kommentarer
Trackback
