smärtan är enorm.
Idag var det tredje gången gillt med min operation skulle genomföras.
Hör och häpnad så genomfördes den fakitkst idag, och jag fick inte panik.
Innan operationen kände jag en grym ångest och nervositet över att jag
faktiskt skulle bli sövd. Men efter att jag suttit i väntrummet i 35 minuter
,som kändes som typ 3 timmar, kom en trevlig sjuksköterska som skulle
hjälpa mig så jag fick sova. Vi gick in i ett kallt rum med sterila väggar,
precis som alla andra sjukhus. Där gav hon mig åksjuketabletter, efter
att hon frågat om min åk-sjuka(förstår inte riktigt hur man blir åk-sjuk
av narkos men) Sen gav hon mig dropp och massa lungnande efter som
jag var lite uppstressad. Men vips så snurrade det till i huvudet och sen
när jag väl skulle få narkos var jag helt lugn + att jag inte märkte något
eftersom jag somnade på två sekunder knappt ;D Sen har jag ingen
aning om vad som hände, men fick höra efteråt att det grejat med mitt
stackars knä.. Vaknade på uppvaket 3,5h tidigare. Kände mig full/hög
såg suddigt och alla var grummligt, dokorn kom och pratade om massa
saker som jag knappt minns. Men nu får jag gå på benet och jag ska
sakta och säkert börja böja på det direkt. Efter det tog vi en fika med
världens bästa Fredda, eller jag fikade varken mamma eller han.
Men det var trevligt, eller jag var mest borta så minns inte så galet
mycket heller. Blev även runt körd i rullstol vilket var rätt skönt för
även om jag kan gå är det grymt smärtsam, gör så ont att jag blir
blek så fort jag försöker...Jag och mamma begav oss mot mora, men
innan det hann vi hämta upp min vecko revyn som felix har skött
om senaste veckorna. Så hälsade på honom när han jobbade also.
Resan till Mora tog en halv evighet, fast vi stannade i Filipstad och
åt en super-mumsig kycklingrulle :) Hemma i Mora upptäckte jag
hur super jävla svinigt ont det gjorde att gå på benet efter att jag
suttit still i bilen i 4 jävla timmar... Smärtan ville verkligen döda mig
och jag ville lägga mig ner på den frostiga backen och dö. Men
efter många skrik och några tårar tog jag mig in i huset.
Nu har mamma och pappa bärt ner en säng från övervåningen och
ställt i vardagsrummet så jag slipper plåga mig upp och ner för trappen
guld värt!!
Nu nästa projekt - upp ur sängen och inta föda samt gå på toa..
puss
Hör och häpnad så genomfördes den fakitkst idag, och jag fick inte panik.
Innan operationen kände jag en grym ångest och nervositet över att jag
faktiskt skulle bli sövd. Men efter att jag suttit i väntrummet i 35 minuter
,som kändes som typ 3 timmar, kom en trevlig sjuksköterska som skulle
hjälpa mig så jag fick sova. Vi gick in i ett kallt rum med sterila väggar,
precis som alla andra sjukhus. Där gav hon mig åksjuketabletter, efter
att hon frågat om min åk-sjuka(förstår inte riktigt hur man blir åk-sjuk
av narkos men) Sen gav hon mig dropp och massa lungnande efter som
jag var lite uppstressad. Men vips så snurrade det till i huvudet och sen
när jag väl skulle få narkos var jag helt lugn + att jag inte märkte något
eftersom jag somnade på två sekunder knappt ;D Sen har jag ingen
aning om vad som hände, men fick höra efteråt att det grejat med mitt
stackars knä.. Vaknade på uppvaket 3,5h tidigare. Kände mig full/hög
såg suddigt och alla var grummligt, dokorn kom och pratade om massa
saker som jag knappt minns. Men nu får jag gå på benet och jag ska
sakta och säkert börja böja på det direkt. Efter det tog vi en fika med
världens bästa Fredda, eller jag fikade varken mamma eller han.
Men det var trevligt, eller jag var mest borta så minns inte så galet
mycket heller. Blev även runt körd i rullstol vilket var rätt skönt för
även om jag kan gå är det grymt smärtsam, gör så ont att jag blir
blek så fort jag försöker...Jag och mamma begav oss mot mora, men
innan det hann vi hämta upp min vecko revyn som felix har skött
om senaste veckorna. Så hälsade på honom när han jobbade also.
Resan till Mora tog en halv evighet, fast vi stannade i Filipstad och
åt en super-mumsig kycklingrulle :) Hemma i Mora upptäckte jag
hur super jävla svinigt ont det gjorde att gå på benet efter att jag
suttit still i bilen i 4 jävla timmar... Smärtan ville verkligen döda mig
och jag ville lägga mig ner på den frostiga backen och dö. Men
efter många skrik och några tårar tog jag mig in i huset.
Nu har mamma och pappa bärt ner en säng från övervåningen och
ställt i vardagsrummet så jag slipper plåga mig upp och ner för trappen
guld värt!!
Nu nästa projekt - upp ur sängen och inta föda samt gå på toa..
puss
Kommentarer
Trackback
