Insikt.
Senaste veckorna har gett mig lite insikt, och jag har börjat inse hur jag behandlat migsjälv senaste året.
Blivit sårad gång på gång, förlåtit kommit tillbaka - kämpat och fått massa smällar igen. Hoppet fanns där
jag ville så gärna, men jag visste och väntade på nästa slag hela tiden. Studvis har jag mått bra ändå,
men för det mest har jag varit rädd och allt har kännt hopplöst. Dålig självrespekt helt enkelt.
Nu har jag då börja förstått vad jag gjort mot migsjälv, har träffat en underbar kille och jag tror att
han ska göra något dumt, såra mig. Men det vet jag att han inte kommer att göra, fast känslan ligger
i kroppen - Om jag slappnar av och vågar lita helt ut kommer jag bli sårad. Fan man blir trasig och
förstörd, att man inte förstår vad man håller på med när man är inne i karusellen. Så många gånger
mina vänner har sagt till mig "är det värt det, du blir ju sårad hela tiden" ändå har jag fortsatt, tänkt
att denhär gången kommer det funka - nu är det min tur.
Så glad att jag kommit ifrån det, fast jag är lite skadad i själen. Förhoppningsvis kan jag lita på riktigt
någon gång, men inte just nu - vågar inte. Känner kärlek, och det inte kommer hända något ont. Mitt
hjärta förstår det, men min hjärna tänder varningslampor.
//Tess
